Efter många år som advokat, ordförande för Advokatsamfundet, domare i Europadomstolen och chefs-JO har Elisabet Fura blivit ”frilans”. Ett av hennes just nu pågående uppdrag är känsligt – hon utreder misstänkt korruption inom Europarådets parlamentariska församling.
Tidsramen är snäv. Till jul ska Elisabet Fura och hennes kollegor – Sir Nicolas Bratza och Jean-Louis Bruguière – vara färdiga med sin utredning.
– Vi hade vårt första sammanträde i början av juli. Nu kommer vi att börja höra personer som kan ha något att berätta, säger Elisabet Fura i en intervju med Legally yours chefredaktör Peter Johansson.
Orsaken till att den externa, oberoende kommissionen tillsattes var en rapport från tankesmedjan European Stability Initiative (ESI) som i våras presenterade allvarliga anklagelser om att flera ledamöter i församlingen hade låtit sig mutas.
Framför allt handlade det om att man från azerbajdzjanskt håll försökt köpa stöd i samband med en omröstning 2013.
– Utredningen är väldigt känslig. Allt kommer att vara konfidentiellt fram tills att vi levererar vår rapport. Hur framgångsrika vi blir avgörs av i hur stor utsträckning människor är beredda att samarbeta med oss.
– Vi är ingen domstol eller polis och vi har inte heller några maktmedel att ta till om människor inte vill berätta för oss vad de vet. Vi kan bara hoppas på deras samarbetsvilja. Men om någon som vi kallar inte vill samarbeta så har vi rätt och skyldighet att berätta det i vår rapport.
Har det blivit aktuellt?
– Nej så långt har vi ännu inte kommit.
Mellan åren 2003 och 2012 var Elisabet Fura Sveriges domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
– Den erfarenheten har jag nytta av på flera sätt i samband med det här uppdraget. Formellt tror jag det är en merit som väger tungt. Det är också en fördel att veta hur Europarådet – och dess parlamentariska församling – fungerar.
– Som domare fick jag en inblick även i det. Jag är ingen expert, men vet kanske mer än andra jurister om hur det fungerar där. När man valde ut oss tre medlemmar i kommissionen så var det också en av de kompetenser som efterlystes.
Efter åren vid Europadomstolen var Elisabet Fura chefs-JO – ett uppdrag som hon lämnade för ett år sedan.
Vad är du extra nöjd med att ha uträttat under JO-tiden?
– Att ämbetet blev något tydligare i frågor om mänskliga rättigheter. Tidigare har man kanske inte varit så tydliga i att det finns ett rättighetsperspektiv i det arbete man utfört under flera hundra år.
Under Elisabet Fura genomfördes en genomlysning av organisationen, som hon beskriver som ”lite udda”.
– Den består av fyra ombudsmän som är helt självständiga i utövningen av sitt ämbete. Som chefs-JO var det helt uteslutet att jag skulle gå in och be någon av dem ta tag i en speciell fråga eller säga hur de skulle skriva i ett beslut. Var och en fattar sina beslut under eget ansvar. Den hållningen färgar av sig på hela organisationen.
– Bland personalen kunde det ibland råda lite förvirring om vem som egentligen var chef, om det var deras egen JO, eller om det var jag, riksdagen eller konstitutionsutskottet. Ibland kunde det bli lite slitningar.
– Det kunde ibland bli ganska lite utbyte mellan avdelningarna. På så sätt var det nästan som fyra myndigheter i en. Det är inte bra av många skäl. En utomstående som undrar över JO:s linje i en fråga måste få ett enda svar och inte fyra olika. Eller, om det blir fyra olika, så måste man veta varför.
– De här frågorna fick en ordentlig genomgång på olika sätt i genomlysningsprojektet, genom seminarier, interna arbetsgrupper med mera. Processen var jobbig för en del medarbetare och spännande för andra. Det ledde till vissa organisatoriska förändringar. Inte några halsbrytande brott mot tidigare tradition, utan lite avfilningar på olika sätt. Det känner jag mig stolt över att jag gjorde.
Läs hela intervjun här hos Legally yours >>
