Anna Wetterqvist
Vi kvinnor blir ofta bedömda utifrån hur vi ser ut. Men som Coco Chanel sa: ”En kvinna ska vara två saker: vem hon vill och vad hon vill”.
Under sina tidiga glansdagar befriade Coco Chanel kvinnor genom att ge dem kläder som tillät dem att röra på sig – byxor som gick att sporta i, bekväma platta ballerinaskor och väskor som kunde hängas över axeln istället för att bäras i handen. I dag hyllas hon fortfarande för att ha påverkat kvinnors vardag med sina kläder.
Men modeindustrin kritiseras ofta för att den anses förstärka den stereotypa bilden av kvinnors utseende genom att göra kvinnor för avklädda, för påklädda eller för uppklädda. Andra hävdar att kvinnor visst ska ha rätt att uttrycka sin personlighet med hjälp av till exempel kläder som ett värdefullt verktyg.
Det flesta av oss behöver anpassa oss till vår arbetsplats när det gäller klädval, men utan att utplåna vår personlighet. En inte helt lätt balansgång. Kläder ska tala om för omgivningen vem man är men samtidigt inge förtroende och respekt.
Många av oss, män som kvinnor, vill känna oss fina på jobbet, följa med modet och ändå ha en personlig stil. En del av oss känner kanske även en press på sig att variera klädvalet på jobbet och en del kämpar med att få garderoben att fungera och räcka till.
Själv har jag gett upp och landat i svart och svart. Ibland lyxar jag till det med någon komplementfärg som laxrosa eller benvitt. Jag har samma kläder på mig på jobbet om och om igen. Jo, jag tvättar dem, och stryker på söndagar. Nu är jag nere i exakt fem plagg per vecka, skulle något gå sönder eller få en fläck skulle det bli kris.
Ibland blir jag ambitiös och vill ägna mig åt Power dressing. Det var ett koncept som myntades på 1970-talet när allt fler kvinnor fick maktpositioner och man ville undvika att klä sig så att man blev sexualiserad. Stilförebilder var kvinnor som till exempel Margret Thatcher, men det var inte samma sak som att kvinnor skulle klä sig som män.
Idag är det inte modeindustrin som ensam bestämmer vad som är trendigt och hur kläder ska kombineras. Numera är modebloggare ett yrke och många framstående kvinnor inspirerar i det offentliga rummet.
Våra val är medvetna och individuella. Vi gör som vi själva vill.
Jag instämmer med de som talar om power dressing-verktyg, som kan vara allt från höga klackar till ett par Birkenstock. Vi kan hitta det som vi är bekväma i och trygga i – och då känner vi oss också starka.
Enligt forskning om kläders symboliska betydelse finns det till och med klädval som kan förbättra möjligheterna på jobbet. Det ena är den konventionella metoden – att klä sig lite bättre än sina kolleger, mer likt cheferna. Eller så kan man göra tvärtom och strunta i klädkoderna. Det visar att man står över normen eftersom man är så duktig på det man gör.
I grund och botten handlar det om att göra det bästa av sitt uttryck och sig själv. Det handlar inte om att vara ytlig eller om att bekräfta några förlegade föreställningar om hur kvinnor ska se ut.
Man ska ta sin kropp och sig själv i besittning som någon sa. Låt oss göra det och vara vem och vad vi vill.
/Anna Wetterqvist
