Efter att Emma Knyckare i somras twittrade om en mansfri festival höjdes upprörda röster från många håll. Givetvis landade frågan i knät på juristerna – som skulle reda ut om det var diskriminerande eller inte. Var det olagligt? Detta samtidigt som behovet av trygga rum för kvinnor framstod som mer självklart än någonsin.
Det blev en av sommarens mest spridda och diskuterade nyheter som till och med hamnade hos CNN och BBC. Komikern Emma Knyckares twitter om en mansfri festival – som en reaktion på alla sexuella övergrepp som rapporterades från olika musikfestivaler – spred sig som en löpeld.
Emma själv fick ta emot såväl hurrarop som massiv kritik. Givetvis kallade media in experterna, det vill säga juristerna, för att reda ut vad som gällde. Och de var samstämmiga i sin bedömning; en festival som inte släpper in män kan vara förbjudet.
Men det kan också vara tillåtet, under vissa förutsättningar, om det till exempel går att jämställa med kvinnojourer eller kvinnohem eller kvinnofängelser. Det vill säga där det finns goda skäl att särbehandla kvinnor.
Det går också att presentera det som en kvinnofestival utan att direkt uttala att män är portförbjudna. Jämförelser har gjorts med till exempel showen Ladies Night där man tvingades att ”bjuda in” män för att inte bryta mot lagen.
Det är mycket intressant att se vilken roll och till viss del motor jurister kan vara i vårt medielandskap och hur de i frågan om en mansfri festival nästan har tilldelades en ”utslagsröst”.
Omgång nummer två i augusti var jag själv med och startade när jag var hemma och ”sommarjobbade” på Västkusten på Hallands Nyheter. Där intervjuade jag Emma Knyckare om vad-som-hänt-sedan-hon-twittrade. Det visade sig att hon hade samlat ihop en projektgrupp på 20 personer och att arbetet för en mansfri festival var i full gång. Ja, hon bjöd också in intresserade kommuner att höra av sig.
Nästa morgon hade destinationsutvecklaren Kristjan Fannar hos Falkenbergs kommun lagt ut en efterlysning på Facebook. Han ville veta mer om festivalen. Jag fick tag i honom och gjorde en intervju. Det blev startskottet för den nya stormvågen i media om en mansfri festival.
Över 20 redaktioner plockade upp nyheten och givetvis kallades experterna in igen, det vill säga juristerna. För att sprida ljus över denna infekterade fråga.
”Att kommunen arrangerar – eller ens stödjer – en festival som utesluter halva befolkningen är olämpligt”, dundrade en av de juridiska experterna.
Min kollega Malin Eirefelt tog då kontakt med projektledarna för några av Sveriges tjejlopp för att få något att jämföra med.
Det visade sig då att till exempel Tjejvasan är ett evenemang där män inte får vara med och evenemanget stöds av arrangörskommunerna som upplåter mark, hjälper till med tillstånd, information och marknadsföring. Om det strider mot lagen har aldrig varit föremål för diskussion enligt projektledningen.
Inte heller de som jobbar med Tjejvättern kunde påminna sig om att det någonsin har kommit upp att det skulle vara olagligt eller diskriminerande. ”Det är klart att vi ska möjliggöra för tjejer att kunna cykla”, sa en person.
In på scen kom nu även en etnolog. ”Hela idrottsvärlden är mansdominerad. Att män skulle vara diskriminerade för att de inte får vara med i ett tjejlopp är helt enkelt inte relevant”, konstaterade hon.
Och hon såg dessutom tydliga likheter mellan idrotten och musikvärlden.
”Musikbranschen är också manligt definierad. Finns det dessutom en säkerhetsaspekt är det ytterligare en anledning till att tjejer efterfrågar separata rum.”
Men frågan kvarstår: Är det enligt lagen diskriminerande med en mansfri festival? Juristerna lär få fortsätta som experter och det är deras roll att tala om vad som gäller enligt lagen. Neutralt och torrt men också stabilt och sakligt. Det ger alla en ledstång att hålla sig i.
Jag ser dock Emmas idé mer som en viktig manifestation mot sexuella övergrepp än som en festival som diskriminerar män. Och jag skulle gärna höra någon juridisk expert som stöttar själva idén utifrån det perspektivet genom att till exempel komma med konkreta lösningar på hur det kan genomföras inom lagens råmärke. Istället för att avfärda det hela som troligen olagligt.
För det är också viktigt att jurister vågar ta ställning i samhällsdebatten och vågar resonera kring lösningar på samhällsproblem och konflikter, utan att distansera sig med hjälp av paragrafer och förarbeten som kanske inte har hängt med i utvecklingen.
Jag tänker för övrigt gå om de ordnar en.
Nu ser jag fram mot kvällen den 12 september då vi har juristen och författaren Viveca Sten som gäst hos Legally Lady. Hon kommer att lära oss att bli vassa förhandlare både på jobbet och privat.
/Anna Wetterqvist