”Mäns rätt till karriär på kvinnors bekostnad” – #medvilkenrätt

Hos oss höjdes inga ögonbryn när uppropet #medvilkenrätt tog fart under tisdagskvällen förra veckan. Vi vet, precis som juristkvinnorna, att branschen utmärker sig som ett flaggskepp i kampen för mäns rätt till karriär på kvinnors bekostnad. Det skriver Tove Dahlgren, utbildningschef vid stiftelsen AllBright, i en debattartikel.

Överraskningen kom i stället när Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg kommenterade i Sveriges Radio P1. När 4 445 branschaktiva kvinnor skriver under på vittnesmål om rent ut sagt vidriga missförhållanden vill Ramberg få det att låta som att det rör sig om få, isolerade fall.

Ramberg menar att juristbranschen snarare har mindre problem än övriga branscher. Vi vet förvisso av att arbeta tätt med bolag i andra branscher att sexuella trakasserier förekommer överallt. Men att tro att juristsektorn är en förebild är att gräva huvudet så långt ner i sanden att inte ens fötterna sticker upp.

I november 2014 släpptes AllBrightrapporten ”kvinnor arbetar, män gör karriär” där vi kartlade svenska juristers karriärvägar. Resultaten var klart skräckinjagande. Intervjuade jurister på olika nivåer vittnade om en hierarkisk yrkeskår där män huserar ostört i maktens korridorer och kvinnor aktivt motas bort.

Vittnesmål vällde in från jurister som kände igen sig i den uppmålade bilden. Men hos advokatsamfundet och generalsekreteraren Anne Ramberg väckte den andra reaktioner. I en replik i tidningen Advokaten förnekade Ramberg strängt alla tecken på machokultur i branschen.

När juristkvinnorna nu själva går ut och vittnar om precis den machokultur som rapporten målade upp vaknar samma reaktioner till liv. Advokatsamfundet lägger ansvaret på byråerna och från dessa är det än så länge tyst.

Det krävs ett enormt mod från de kvinnor som går ut och berättar. Vi är tacksamma för att de vågar och det borde även Advokatsamfundet vara. Med siffrorna från rapporten och kvinnornas vittnesmål på bordet torde det finnas en ypperlig bas för att sätta in åtgärder.

Och åtgärder behövs. Det är en skrämmande tanke att advokater som ska företräda offer för sexualbrott kanske själva är förövare. Vi måste kunna ställa högre krav på rättvisans försvarare.

Ska juristsektorn någonsin kunna bli en bransch i takt med tiden måste de omfattande problemen tas på allvar. Tystnadskulturen måste motas genom tydliga rutiner för anmälan och uppföljning. Vittnesmål måste tas på allvar. Verksamma jurister bör, om några, ha koll på diskrimineringslagens påbud om förebyggande arbete.

En annan väg framåt är fortbildning. Normer och fördomar måste upp på tapeten och de exkluderande kulturerna synas i sömmarna. Det är inte värdigt att en bransch med yttersta ansvar att verka för rättvisa är så blind för diskriminerande strukturer.

Här bär varje individuell arbetsgivare ansvaret för sin arbetsplats. Advokatsamfundet kan och bör dock göra sitt för att driva på utvecklingen. Inför tydliga riktlinjer, ta fram utbildningar för medlemmar och öka kunskapen internt.

Men allra först förväntar vi oss att Ramberg bjuder in samtliga undertecknande kvinnor till samtal och lyssnar på deras berättelser. Genuin lyhördhet vore verkligen klädsamt från Advokatsamfundets sida.

Tove Dahlgren är utbildningschef på AllBright – en partipolitiskt obunden och icke-vinstdrivande stiftelse som arbetar för jämställdhet i näringslivet.